Nu har jag sett hela programmet som du hänvisade till. Perspektiven är verkligen svindlande. Lika svindlande som det magnifika i alla byggnader och monument som präglar kyrkan. Petrus ställdes mot Paulus. Konstantin gjorde kristendomen till sin religion.

 Det är svårt att ta till sig allt som sades i programmet om man inte har grunderna klart för sig. Och det har inte jag. Åtminstone långt ifrån allt. En ”grund” är den förnimmelse jag tidigare fått av hur Moskva ”infordrade offert” för att etablera en ”lämplig” religion i landet, när det tredje Rom var aktuellt. (Sedan muslimerna hade intagit Konstantinopel år 1453) Det är för mig ett indicium för att man i många inflytelserika kretsar hade en väldigt pragmatisk syn på religion totalt sett. Detta i sin tur får mig att tänka på den vilja till makt och rikedom som hägrar för många ledare. Ju högre ledare, desto hungrigare.

Att lyda centralmakten (påven) - en grundpelare inom katolicismen - var en grundpelare. Visst! Hur ska man annars kunna organisera en maktutövande och auktoritär religion? Och motivet för en centraliserad ledning kunde knappast bli bättre än att hävda påvens succession till Jesus främste lärjunge, Simon Petrus. (Därför marginalserades, på sin tid, Paulus). Mängder av idéer framförs för att hantera organisatoriska och ibland politiska problem. Ett exempel är ju hur biskop Damasus I – strax efter den romerska kejsar Konstantins tid - tydligen var upphovsmannen till den lista som legitimerar påståendet att Petrus inledde påvedömet. Så Paulus blev ”överflödig”. Damasus I hade nog inga kända källor att bygga på. Han kunde knappast googla. Postgången var seg om den fanns. Hur kunde han veta? Man drog sig tydligen inte alls för rena påhitt! Kanske något kan försvaras av att de drömt eller fått till sig tankar i samband med alla möjliga rökelser som kan ha gjort dem höga. De hade ju gudstjänster mycket ofta.

Ju mera sådana påhitt, desto mindre fromhet, som jag ser det. Jag läser listigt ledarskap där andra läser sträng fromhet, (kanske). Och det asketiska liv som Jesus förespråkade gällde förvisso inte de religiösa ledarna. Andra kunde gärna vara fattiga, men inte de. Trots att Jesus, som kristendomen bygger på (troligen) kunde.

 Som du vet anser jag att man borde fråga sig vad Gud tycker om den ena eller andra åtgärden. Svaren får man klura ut själv för Gud är ju inte särskilt tydlig i sina budskap, men duktig. (Hur kunde han annars fixa hela universum?)

På det kan man svara universellt på det mesta. Det är Guds kyrka och det är ledarskapet uppgift att hålla den ”glänsande” och utveckla den. Det må Gud instämma i, men sedan är det nog stopp många gånger. Han vill knappast se sin kyrka som en organisation som är i ohelig allians med de rövare och banditer som annars styrde världen när det gällde. Låt vara att de hade fina titlar, som kejsare och kungar. Avlatshandeln var ett moment i detta och vem vill inte hindra eller mildra tillvaron i en eld!? Det gällde ju att tro, inte tänka själv så kulorna trillade in. Kommersen kring detta fortgår fortfarande, än i vår tid, och varje tänkande människa borde inse att religioner som godtar eller ens till nöds accepterar detta är ogudaktiga.

Händelserna bland de keltiska kristna var också intressant. Kyrkan skulle återta det gamla Roms territorier genom att sända ut missionärer. Bland annat till keltiska domäner. Rom skulle ju återuppstå i kyrklig gestalt åtminstone. Med följden att dessa utvecklade sin egen variant av kristendomen. Här utvecklades bland annat en tariff för hur synder skulle sonas. (men också att den anglikanska kyrkan grundades och till en början lydde under Rom). Så kom visst bikten till. Fiffigt! Man fick folk att avslöja sig och kunde bedöma lojalitet!

 Efter ca 18 minuter av programmet kom avsnittet om arvssynden. Den har ”uppfunnits” eller upptäckts av Augustinus (ca350 – 430) sedan han bläddrat i Pauli brev. Här binds församlingsmedlemmar upp i svansen. Frälsning är det nödvändiga målet med att få syndernas förlåtelse. Frälsning kan enbart uppnås inom församlingen. Vi har således ärvt synden från Adam och Eva genom den sexuella akt som är varje människas början. Därför är sex synd, men det verkar vara en parentes. En följd var dock att präster skulle leva i celibat. Digniteten av vår synd, det som vi inte hunnit få förlåtelse för innan vi dör, bestäms enbart av Gud, som utmäter en motsvarande tid i skärselden. Schysst! De allra flesta hamnar i skärelden en tid. Återkoppla gärna till avlatsaffärerna. Programmet försöker inte att förklara företeelsen arvssynd, särskilt inträngande, och det gör det klokt i.