Hon äter sin måltid på små fat

Aldrig vara stilla och inte vara lat


För att bli fin måste man lida pin

Det lärde någon henne förut

Och just därför står hon ut


Att kämpa för skönhet

Lycka i sin egen kropp

Det är inpräntat i hennes knopp


Ibland orkar hon inte vara duktig

Då smyger hon in det goda i sitt sorgsna jag

Och just då känner hon sig som mest svag


En vacker yta ett vackert skal

Det är vad hon trott på i livet

Nu vet hon inte om hon längre tar det för givet


Innerst inne vet hon att hon måste älska sig själv