är nu i himlen

det var intarsia rutor
i ljusa fina gula färger
på dörrarna

jag blev helt enkelt kär

det stod på höga stolta ben
i soprummet
jag tittade och funderade
var jag skulle ställa det
hittade inte nyckeln till
källarförrådet

grannen bortrest
trodde de skulle komma
en vardag med krossbilen

går till tvättstugan
och ut till sopdörren
som är öppen och där står den
dödsmaskinen

gubbarna har hörselskydd
och låtsas som om de är stendöva
de har lagt ned skåpet med
framsidan nedåt
så att skåpet ska få skämmas
innan dödsbraket kommer

jag ser hur det trycks nedåt
och hör hur det kraschar
jag blir arg
på mänskor som inte kan
fråga om någon vill ha
innan de slänger fina
gamla arbeten

hur kan man slänga
ett så vackert skåp

säger inte det ganska mycket
om hur vi är funtade

när jag kommer in i min lägenhet
tittar jag på bilen och storgråter
min ena katt blir rädd

ja det är det jag är också

för vår konsumtion
förstöra slänga i naturen

återanvändning
är miljövänligt
inget som ska vara
förbjudet, bortglömt

jag tänker på hur
det var när skåpet
tillverkades
när det var

men jag får inga svar