Ding ding dong än en gång
Aldrig har väl klockan klämtat så här
Packa stilett och teleskopbatong
Putsa upp siktet på mitt skarpaste gevär


Med en perception så pulveriserad
Känslocenter klyvd till lättantändligt spån
På min axel sitter Chip ilsk och odresserad
Vad jag än gör vägrar den jävlen dra härifrån


Du förstår väl att de är ute efter oss
Har du inte märkt blickarna nere på stan
Tungt beväpnad och redo att slåss
Har suttit här och väntat på döden hela dan


Det är så lätt att sladda över en gräns
Åter på banan undrar man vad fan som hände
När jag försöker se tillbaka är det som allt förvrängs
Som om jag inte ens vill minnas hur det kändes


Varför våndas när allt gick väl redan från starten
Ett vinnande par på 3 och 7
Osäkrade ord som sargar hårt i förbifarten
Jag vill inte att pojken ska bli en eremit som du


Alltid varit kortsiktig men försökt skåda längre
Nu ser jag knappt handen famlandes framför mig
Min trångsynta värld blev plötsligt allt trängre
Jag går folktomma stråk när mörkret lagt sig


Finns en kombination till min låsta mentalitet
En skriande brist på någon substans
Har ingen ork att försöka justera min identitet
Som om det på allvar fanns en chans


Det där arvet jag bär med vart jag än går
Är mer än en parasit på axeln som nåt slags skämt
Den tanke som skrämmer och skaver sår
Att det skulle bäras vidare till de små; förutbestämt