Det var en gång, en gång, en gång
en liten pojke som omkom
han omkom när han skulle ut
Där han gick bort sig till slut.
En pojke skulle till skogens slut
men där han fann sig försvunnen
Han, han letade efter hem
Men fann sig alltid försvunnen
Denna pojke brast ut i gråt
Förbannade skogens försåt
var dag han letade efter hem
men fann sig alltid försvunnen
Denna pojke blev gammal man
hans tårar alltid de rann
de släckte inte hans eld av sorg
när han tänkte på marknad och torg
Till slut han hittade vägen hem
han var inte längre försvunnen
Hans hår var vitt och hans ansikte trött
När han vandra till skogens början
Han hittade där sin barndoms hus
Där lekte en pojke barfota
Han såg där ingen han kände igen
Så åter var han försvunnen
Han letade länge sin mor och far
Men hittade bara två stenar
Där han åter brast ut i gråt
För de var nu också försvunna
Blind av sorg, han gick åter hem
och såg pojken leka så glatt
Så som han hade lekt förut
innan han blev försvunnen
Han kramade hårt om pojkens hals
Till dess att pojken försvann
Innan han gick in till hem
för att ligga still och försvinna
Det var en gång, en gång, en gång
En liten pojke som omkom
han omkom när han skulle ut
där han gick bort sig till slut.