En dag när vattnen öppnas. Balkongen gläntar vid dörren. Och solen.
När postbudet kvittrar som vilken annan fågel som helst om ditt och datt. Ler med sin glugg och glömmer den för en stund. I den varma vår. Vår vår, som om vi ägde den. Svarar gör vi och ler ikapp om ditt och datt. Just som om världen tillhörde oss och vinterns bistra grepp aldrig fanns. Hoten.

Njutningen, denna dag när parken solas, gårdsplatsen förbereds och vaktmästarn igen är nyfiken. En dag då gubben på härbärget får en soffa, en antik som stått i de fina kvarteren och som nu samsas med en enkel sovsäck på golvet i lägenheten som har ingenting. Hos honom som är ingenting, men som idag, i solen får röst och säger: ställ den där.

Och hon med tänderna och magen gnistrar och bjuder på läsk och minns dagarna bakom baren, som präst, som själasörjare. Vi pratar där på trappen och hon är ljuv i sin glädje.

Arvid med den avsågade handen är med på noterna och lurar kollegerna och vi skrattar ihop och blinkar hemlighetsfullt. I vår vår.