besvikelsen och skammen är överhängande
E N O R M

luften gick ur mig
och jag valde att kliva tillbaka på en gammal, utnött
mörk stig
om än för en kort, kort stund

endast några få stapplande steg behövdes
och återfallet är ett faktum

ja, huden är åter öppen
köttet gapar åt mig
och jag kunde se smärtan
ge den en mer verklig plats
finna någon slags fokus i mitt känslokaos

fel väg, I know.
men jag reser mig igen
det vet jag med en extrem säkerhet

men detta ger mig inte bara ärr i själen
utan också kroppsligt, utvändigt
för er att se, döma, förakta, förminska

och det är jobbigare än själva skadan i sig

jag är smutsig, ärrad och kommer
tills den dagen jag dör
alltid att riskera att falla tillbaka
de dagar då känslorna blir för stora


acceptans

nu går vi vidare.