jag doppade mina läppar i ljuset
och du började långsamt läcka in
med droppe efter droppe fyllde du mig

men jag vårdade din frånvaro
mer än din närvaro
fastän att mörkret låg ner
medan solstrålarna gungade så vackert i dina ögon

fortfarande väcker ditt hjärta mig om nätterna
fortfarande slår det ut i mitt sinande bröst
och framtiden betar
där du redan ätit dig mätt