ibland sjunker orden som stenar när man kastar ut dom

ibland studsar dom vackert som smörgåsar över vattenytan och når lyckligt fram till nästa strand
och den som nu skrev dessa ord förstår inte alltid varför somt gick hem och annat inte

men värst är när handen följer med stenen i kastet

då gäller det sannerligen

att författaren själv kan simma