Det fanns en tid
då dans var kärlek
och blå ballader
höll oss kvar
en tid av kärlek
lek och allvar
födde en längtan
och gav oss svar

Vi köpte en stuga
en strand och en sjö
det enda vi ägde
som gav oss ett hopp
i månskenet satt vi
och kände svalkan
två rastlösa själar
vid nattljusets knopp

Vi följde vägen
bort över ängen
och klockorna ringde
den som inte fanns
en väg utan slut
den tog dig ifrån mig
du läste mitt brev
långt bort på distans

Du blåste i luren
det sjöng i naturen
ett minne från tiden
när dans var för två
nu spelas det åter
ur blå ballader
och du kommer åter
det vill jag förstå

Det fanns en tid
då dans var kärlek
och blå ballader
gav mörkret ljus
vi rörde vinden
två stillsamma toner
och allt vi gjorde
blev kärlekens hus