Jag vandrar ensam genom en spöktom skog med mina spöken och är tom
och solen skiner ner mellan grenar, barr
träffar tomrummet där mitt vänstra öga satt
träffar naket kött där mitt högra hjärta satt
träffar bröstet där halva min måne satt

andra halvan finns inte
på himmeln
just nu

plötsligt släpper barren taget
från sina hem
faller hårt och alla på en gång
mina ben har tagit skogens kläder
granarna skäms och försöker
gömma sig
springer iväg från mig
faller trots att jag inte hörde

jag är ensam till slut
jag är ensam till slutet