Det var alltid du,
alla kvällar jag inte kunde sova
alla kvällar jag inte vågade sova
alla kvällar jag inte ville sova,
det var alltid du

Det var du när jag ville ta ut svängarna
det var du när jag behövde få vara ledsen
det var du när jag hade en idé att förverkliga

Den där kvällen
i Linné
vi båda grät och du sa massa
ord vars ljud
jag fortfarande har tatuerat
som ekon i öronen
och jag sa
om du vill att jag ska gå så gör jag det,
just nu,
men jag hoppas du ber mig att stanna
för jag vill inte gå
och du sa
stanna

det var du som
var där
du bar mina skor
jag minns jag skrev
"jag letar
och jag kommer fortsätta leta tills jag hittar någon som
bär
mina
skor"
och redan då var det du

Det var du den natten då vi pratade till sex
då jag vägrade sova
rädd för ensamhetsspöken
och den enorma sorgen
över att kärleken som jag kände den var över
då var det inte
du
men du var där mer än han någonsin var

det var dig jag tog med som
plus one på filmkvällar
det var du som charmade skiten
ur alla i min närhet
det var du som
alla tyckte det skulle vara



alla utom

jag




och sen

en dag


då hon och det och då var
bortglömt
eller bortsopat



då var det

du

till slut