Trots det som hänt fortsatte jag gå
huvudet böjt framåt och en ilsken blick
i hopp att det ska brytas ned fortare i psykets naturliga process

Jag gick bara
hade ingen plan på vart jag skulle landa
det gick ändå inte att sitta stilla
huvudet malde på som en pistmaskin i en hemslöjdsbutik

Tre missade samtal, sju sms
jag vågade inte titta
tänk om det var dags att stå till svars

Undrar vad som händer om jag bara fortsätter gå
undrar vart jag hamnat när jag vågar titta upp...