det dallrar i luften
av sol med omväxlande
häftigt regn

som i mitt inre
där sorgens omättlighet
lägger sig ovanpå
förhoppningar

vårsprittande ben
läggs i ett etui

får ej öppnas
före midsommarafton

locket på
en liten tid till

värmen genom fönstret
lurar ständigt

mitt i det galna förtrycket
av sommarskratt
i bladgläntor
som spränger sväller
outgrundlig längtan
efter lättsam tid
där man söker skugga
för att solens strålar
är för mättande

vi väntar vi vet
sommardagar kommer
när man minst
anar det
det är ett ständigt
hokus pokus