Andas.
Det är kallt, och i trasiga nylontights är det som kyligast.
Andas.
Snubbla framåt i snön, ramla framåt i snön och res dig upp igen. Spring för allt du kan. Men…
Andas.
En callgirl utan någon telefon, den ligger kvar i snödrivan och displayen lyser av missade samtal starkt i vinternatten.
Andas.
Hyperventilera och slå till benet för att det fryst till och tappa skon. Som någon askunge men här finns varken lyckliga slut eller några goda féer.
Andas.
Han är precis bakom. En rysning, formad av rädsla som går från toppen och neråt, hon hör hur han andas…
Andas.
Tomtedräkten, som visar allt för mycket har hon fått av en gammal kund, sitter för tight och hon får svårt att…
Andas.
Här finns inga curlingföräldrar som kommer till räddning trots att det är lyckliga familjer i varje fönster hon flyr förbi. Det är ljud från Kalle Ankas Jul och en röd fågel som hör hemma på varmare platser speglas av i ljuset, i fönstret. För att sen smälta ihop till något monsterliknande.
Eller så är det kanske bara illusionsfamiljer. En lika stor lögn som hon själv var, är, då, NU. Och hon är så jävla trött på att ljuga. Så himla trött På lögner.
Handen som tillhör ett äckel som griper tag i hennes hår, hon skriker och glömmer bort att…
Andas.
När hon var liten brukade hon andas ut små moln av andetag när det var kallt. Små drakmoln. Om hon ska bli en drake nu åter så måste hon röka en cigg. Och andas ut fejkrök. Ingen äkta drakrök. Magin förloras tillsammans med nikotin.
I hennes väska som hänger, slänger över axeln ligger svarta boken med alla nummer i och med sedlar i varje litet fack. Smutsiga pengar. Pengar utan värde.
för att köpa nya mobiler och kläder hela tiden tappade till slut meningen och nu bränner hon pengarna mest. Precis som hon sätter alla pojkars hjärtan i brand. Och adventljusen brinner i varje fönsteröppning.
Brinner.
bränner.
Han är hack i häl.
Brandalarm. Är det ingen som ser henne? Ingen som märker henne? Men i kaoset av julskyltning bryr man bara sig om ficktjuvar och glömmer bort resten.
Hennes långa svarta hår skapar kontraster mot den vita snön.
Andas.
Det är som att vara 14 igen och sitta hos psykologen som tittar konstigt på henne när hon säger att hon brinner upp av otillräcklighet och självhat. Han lägger en hand på hennes lår och säger att allt blir bra om hon bara försöker att lugnt och stilla…
Andas.
Och alla kunder som tyckt om henne för att hon var så ung och liten, lilla 17-åring. Lilla prinsessa.
När hon var liten kallade hennes mamma henne för prinsessa, hon var mammas prinsessa.
Men hon blev tvungen att abdikera från tronen och elda upp kronan när hon var 14. När hon likt Lucia brann upp en sen kväll. När hon söp sig alldeles för full och då var det ju hennes fel, det var hennes egna fel. när killarna kastade sig över hennes kropp och händer flög överallt utan något stopp kunde hon inte för en endaste sekund…
Andas.
Nu flyr hon genom julnatten, vinternatten med rinnande smink och utkletat läppstift. Trasiga nylontight och en åtsittande tomtedräkt med vit korsett där bak så brösten nästan flyger ut. Och en flyr med en djävul bakom henne, en gammal kund som ville ha mer.
Men det är dags att sluta fly.
Så hon vänder sig om, knyter näven och SLÅR.
Och han faller till marken, en duns och hon tar hans jacka och drar den lugnt om sig.
hon drar nya andetag.
Och ett litet ögonblick, sen På nytt, så börjar hon att…
Andas.