i djupet av mitt inre, nästan onåbart, slumrar mitt urtidsjag. det som skapats av årmiljoners evolution. det mest ursprungliga, det mest primitiva i mig. dofters mottagare och analysator. luktloberna i min hjärna.

en sådan här vårdag efter regn kommunicerar jag flitigt med detta mitt ursprung, mitt däggdjursarv. det är en ynnest att kunna njuta knopphöljens bouquet, njuta all grönskas euforiska parfym. njuta av liljekonvalj och äppleblom.

att ge sig sinnesorganen hän vid en enkel inandning bara. det är billigaste berusning och helt utan baksmällerisk.