|
|
Molnfria ögon
Gräset ännu orört. Havets ljud brinner några
millimeter över pappret. De gamla männen
betraktar den blodröda kölen på sin nymålade
båt.
Nog märker de den ljuse, gestalten som sitter högt
på en klippa intill. Han röker en cigarett
utan filter.
Nära
är ett fredligt ord. Jag tänker på det som hände tidigare idag. När ljus flöt över trädkronan. Solens klot. Viskande drog det sig tillbaka. Som en mor
invid dörrspringans sista strålar.
Mörkret ännu fridlyst. Det är tyngre än vinden, när det faller nedför bladens trappor. Och allt tyg som slocknat kring lamporna. Fåglarna
som nu flyger under människorna.
Dit där ingen själv kan välja. Hur ett liv ska levas.
Bara några få spadtag över
platsen
där regnen vänder.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Ulf Lagerholm
Läst 841 gånger
och
applåderad av 23 personer
Publicerad 2013-06-10 01:10
|
|
|
backsippa
Undebar sång
sveper över min själ
fångar trådar i spindelns nät
traska på sommar äng
gott att så vara
2013-06-21
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Åh så vackert.
Jag smakar vart ord med stor tacksamhet.
Jag märker att jag inte vill tolka eller kommentera.
Jag vill bara njuta. Tack, min vän. Dina ord gör mig djupt lycklig inombords.
2013-06-21
|
|
|
|
Annika Persson
Jag går in i skogen över gräset
så blodrött mörkt.
Över husets tröskel hörs en mor tala
till sitt barn om havens svarta
gå inte nära håll dig till oss kära.
Mina steg är försiktiga
mina minnen ljusa.
2013-06-13
|
|
|
|
Melona
Det blir för mig en film. En tonad, nästan i sepia med kulörer på vissa platser, fångade artiklar. Och den rör sig sakta, zoomar och dessa molnfria ögon. De kan vara de som ser men ändå betraktas av han på klippan, som är den delaktiga men ändå inte riktigt närvarande, eller, nej, det måste vara tvärtom.
Det skira ljuset, modern, solen som draperar hela diktens kärna. Hur den lämnar skugga över bladen, över orden och värmens saknad. Hur det bryter genom varje mening. Som att det går att frångå kärnan, det essentiellt sanna.
Älskar: "Mörkret ännu fridlyst. Det är tyngre än vinden"
Och platsen där haven vänder. Du har alltid haft en särskild klang i din poesi, i dina bilder. Jag vill behålla dem som något framväxande, värkande. Det finns sorg och det finns sorg. Dina avtryck är så skira. De går liksom inte riktigt att ta på. De växer fram, som i dimman. Men blir aldrig övertydliga.
Poesi i högform.
2013-06-13
|
|
|
|
ej medlem längre
Gillar inte titeln men kan ej vidareutveckla 'varför' då jag själv inte vet.
"Nog märker de gestalten ..."
Eftersom dikten är så levande i sitt vemod blir den väldigt målande. Vackert sorgsen. Kärlek förmodligen, den som har så många olika kroppar. Det är förmodligen du själv som sitter där och rökar ... undrande, sökande.
Blodröda kölen känns och syns. Nära som en mor är en annan passage som jag uppskattar, snygg metafor.
Att du, vad jag förstår, bearbetar ditt mörker gör dikten verkligen "där" och det blir stort, ödmjukt. Sköt om dig grabben.
2013-06-12
|
|
|
|
Fredrik P.
Poesi av bästa märke. Varje mening
ger bilder och inspirerar till en egen
tolkning. Kanske är jag mest berörd
av följande:"Solens klot. Viskande
drog det sig tillbaka. Som en mor."
Tack vännen!
2013-06-11
|
|
|
|
Monika A Mirsch
... tack Ulf för din inspiration ....
Du ... Ulf ...
De stora förlusterna
gör mig stum.
Sitter i skymningen
väntar
på ljuset,
på förlösningen,
på närheten,
på gemenskapen.
Hoppas att
natten väntar
tillsammans med mig.
Älskar dig.
2013-06-11
|
|
|
|
Eva Langrath
Betraktande ord som berör mig starkt, jag upplever varje strof som en liten filmscen där bit fogas till bit" Dit Där ingen själv kan välja. Hur ett liv ska levas."
2013-06-10
|
|
|
|
ej medlem längre
Som att sakta vända blad av ögonblick. "Havets ljud brinner några
millimeter över pappret." - Den frasen lever.
2013-06-10
|
|
|
|
catharina.jerbo
ordrikt, mjuk, klok. en värme som lutar sig ut ur dikten och lyser starkt. mycket mycket vackert!
2013-06-10
|
|
|
|
ULJO
Ditt sätt att skriva tilltalar mig, den här texten är inget undantag
2013-06-10
|
|
|
Nästa text
Föregående
Ulf Lagerholm
|
