Nyss vandrade gryningen
över österskogen

kom till krönet
där vägen delar sig

valde bort ängen
där aplarna är grå

valde bort myren
där älgen försvann

tog klivet mot dalen
mot liljekonvaljens land

lyfte den sovande
över bädd och mark

bar henne
i ljusets famn

till svalkans vatten
till den nya stranden

till fåglar och fiskar
till hud och hår

sa hennes namn
så att sjön hörde

gav henne eld
och doftande grenar

låg henne nära
och hörde på hjärtat

som slår och slår
i våg efter våg

i ljusets tid
i längtans stund

när natten försvunnit
till bergen långt borta

när allt är en doft
och en bjällra runt foten

och vassen ett flor
och himlen en spegel