har glömt vad liv är

trasiga minnen
fladdrar osäkert förbi

som en älg
på djupt vatten

klövarna fastnar
i en massa smörja

i det lilla goa
är det gott att va

de korta ömsinta
känslorna från allt
och ingenstans
som gör sitt
för att kroppen
ska minnas

hur ett liv är
och kan vara
har varit

var blev det fel
när hoppade kedjan av
och var är oljan

jag letar febrilt
önskar varje dag
varje ögonblick
att någon ska ropa

där
ser du inte där
där är den
plocka upp den nu
meddetsamma

men ingen ropar
ingen syns
ens vid horisonten

det är några få
luftbubblor kvar
i lungorna
som hänger sig
febrigt fast vid stammen
som är rosa och röda minnen

om än lite urvattnade
så behövs det ju
så otroligt lite
för att själen
ska växa igen
åt rätt håll

med rak kurs

mot en tröja
som värmer