När allt är sagt och gjort,

den här gången var det du,

som ville tillbaka in i mitt liv,

men behöll ändå din (jävla) mur.




Jag vill hata istället för att älska,

mina försvarsmekanismer går igång,

jag vill bort och svälja allt,

skölja ner med klagosång.




För jag har stuckit mig på dina taggar,

gått över nålar och krossat glas,

i all min nyckfullhet höll jag fast,

men nu går även jag i kras.




Ingen av oss är oskyldig,

med blodiga och sotiga händer,

har vi i tårar kramat varandra hårt,

med lusten som skapat bränder.




Så låt mig gå min väg,

eller släpp in mig hel,

för oavsett beslut...






...gör du inte fel.