Människor, människor överallt.
Storstad som aldrig sover.

En kakofoni utav tyst lidande,
prestationsångest
och jag-vill-inte-leva-längre.

Blodfläckar på tunnelbanornas
nedklottrade stenväggar.




Kyssar är inte längre tillåtna,
då avgaser förorenar våra lungor
så fort vi särar smått på läpparna.

Och försegla ditt hjärta, för nu är det anarki
och tegelstenar krossar dina fönster
och din kropp kommer att brännas ned.






Stockholm - Oh, how I love this city.