Kan man bedrag sitt eget hjärta?
Ibland undrar jag varför jag gör saker och ting som jag gör.
Jag kunde egentligen bara låta bli att tänka varför jag gör det,
speciellt när livet bara gå förbi mig när jag bara tänker och tänker.

 

Igår var en sådan dag för mig,
då tänkte jag under tiden det hände,
"hur har jag hamnat här och vad har jag för nytta av denna erfarenhet?"
Gör jag det för min skull?
Hans skull?
Vår skull?
Eller bara för erfarenheten isig skull?
I den här hela tänkande processen - missar jag förståss hela det som var på väg att hända.
Så - ingenting hände, vilket ledde mig till nya tankar...!

"Har jag nu missat något som kanske hade varit en viktig erfarenhet eller kanske har jag precis sluppit uppleva en erfarenhet som jag aldrig ville erfara?"
O ena sidan kände jag mig taskig som om jag hade tyst lovat något jag kunde inte behålla, men o andra sidan vad hade jag lovat överhuvudtaget...? inget!
Jag fick dåligt samvete att jag var frånvarande i min närvaro när de skedde. Det kändes inte schysst!

Jag har nog aldrig hört så många vackra ord på en sådan kort tid som de igår, samtidigt som jag blev så väl omhändertagen av en omsorg som många andra (även jag) kanske inte kan drömma om...
men jag fick uppleva de i min frånvarande närvaro...
Jag registrerade som en databas varenda rörelse och tonfall i rösten.
Jag luktade på de olika nyanserna som fanns i själva atmosfären runtomkring. Varenda liten detalj blev som en målning...

Katten som stirrade på oss, när han kapade mig in i sin famn...
Muffinspapper som var gömda under bordet,  när jag vände om mitt huvud för att undvika hans kyss...
Och kattpiss lukten i självaste kudden, där vi låg sida vid sida!
(och det va ingen upphetsande lukt precis!)

Jaa - jag kan inte säga något till mitt försvar, kan bara ge en rekommendation för varenda man i jorden som vill ha mig
- glöm bort mig!

Jag är nog det tråkigaste fanskapet som någonsin har fötts till denna universum! Fast jag kan ju åtminstone utrycka mig...
Och det kanske är det ända meningen med mitt lilla liv...
Vandra som ett jävla dåre dag in och dag ut...
Skriver ner allt vad jag har varit med om,
utan att verkligen leva det.
Undrar om det är rädslan för livet och sårbarheten isig som inte tillåter mig leva fullt ut?
Det är faktiskt synd,
för livet kör förbi mig som en Ferrari i tysk autobahna - stad efter stad tills motorvägen tar slut vid landsgränsen.

Men vad skulle jag ha gjort...
För någonstans inuti i mig fanns det en liten - liten röst,
nästan obetydlig, som påminde mig om mitt hjärtas val?
Jag blir ju nästan förbannad på det där hjärtat,
för jag tycker att den väljer så fel ibland.
 Men mitt hjärta - kan jag ändå inte bedrag, eller hur?

Fast mannen in i mitt hjärta existerar knappt i verkligheten!
Han flyttade in där under den där konstiga höstdagen då jag fick den första medelanden ifrån honom, han skrev så fint till mig:

"Är du lika go som du ser ut å kan flyga på diagonalen, - Din på direkten... Tusan va fin du är... Kram"

 

Jag bara föll för dessa orden och nu har han bosatt i mitt hjärta över ett halvt år!
Otroligt faktiskt - tänk om han skulle veta de själv?
Han hade nog drabbats av klaustrofobi - för det måste vara rätt trångt där inne. Mörkt är det inte - har ett hjärta av pansarglas fylld med kärlek och ljus.
Trots att mitt hjärta har varit med om både "krig och död" så hänger den fortfarande med i utvecklingen.
Vad jag ska göra, är - att jag ska stoppa in mig själv i mitt hjärta,
ska göra lite plats till mig själv där, för nu är det faktiskt min tur att ligga och lata där inne!
- ska bara mysa och blir ompysslad av min egen omsorg,
oberoende av allas tyckande och tankar...
Fri från mina vidrigheter.
Släppa loss ankaren som håller mig fast i tankarnas gråa himmel.
Jag vill vara redo att njuta av mitt liv och nya underbara erfarenheter
- och vill någon hädanefter kyssa mig och jag har lust att kyssa tillbaka, så ska jag (kanske) inte vända mitt huvud och hitta de där muffinspappren som är gömda under bordet, utan då ska jag hångla till det -ordentligt!

 

(men jag hoppas ändå  - att det skulle bli... mitt hjärtas val!)