ännu en dag av våra liv
har gått ned som solen
bortom horisonten

ännu en dag guldgul
när vi tänkte på så mycket
annat än just det
att vi skulle njuta fullt ut
ta in varje sekund
inte snåla med beröm
kärlek och tacksamhet
för det liv vi lever
där vi har en plats även
att sova på
utan att vakna
av k-pistarnas smatter
skriket av övergivna djur
och mänskor

där vi kan vrida
på en kran och ha vatten
rent vatten
där vi kan planera dagen
i lugn och ro

kosta på oss något lite
extra just bara
för att vi känner för det
och inte för att det är
en livsnödvändighet

bara ett infall
av alla de infall vi faktiskt
kan kosta på oss
i en värld av mänskor
och möjligheter

de väntar bara
på att skapas av kanske
just Dig
eller dig och några till
i gemenskap

en sån gåva
livet faktiskt
kan vara

att glömma det
är en stor skam
som kanske kallas
förblindad vana

att färdas fram på en
räkmacka
i ur och skur med
uppfällt paraply