Mitt liv är
vackert
åtminstone
i skrift
och när jag
pratar
om det
till andra.

Ungefär
som poesi
sådär lite
överdrivet
vackra ord
som överskuggar
vardagens bestyr
och tristess.

Några tolkar
mig
så
andra
såhär
en del
inte alls
utan
gillar mig
precis
som jag är.

Ibland
sitter jag
på en spårvagn
ja, jag åker spårvagn
that´s all
men
det blir
en hel jävla
blues
av resan
mellan Korsvägen
och
Brunnsparken.

Eller
som när
jag handlar
på Lidl
så handlar
jag inte
utan
jag botaniserar
bland
varorna

i mitt poetiska liv.