Han varken åt, drack eller sov. All vaken fritid tillbringade han tillsammans med datorn.

Så fort hans Marie-Louise  hade dukat av maten och bänkat sig vid Rapport inne i teve-rummet,  så sa han att det var lite pappersjobb han var tvungen att fixa, att det var mycket på jobbet nu. Sen smet han in i arbetsrummet, och knäppte igång den ålderstigna men kompakta burken, som svarade med ett vinande ljud och rasslade igenom de olika bilderna på skärmen för att ladda explorer.

Äntligen ensam. Några knapptryck, lösen och han var i det andra landet. Landet utan gränser och där fantasier fick fritt spelutrymme, och där bekräftelse räknades i antalet kontakter och påhälsningar. Och där man kunde hitta den stora kärleken.

Datorn stod inkörd i hörnet i en vit typisk Ikea-möbel, en bekväm länsstol i skinn var parkerad framför tangentbordet, och runt väggarna fanns några Billy bokhyllor i mahogny och på golvet en vinröd matta med ett oroligt mönster på. Ja, det var väl allt förutom några glåmigt murriga posters i Gallerix-ramar på väggarna. Trots sina 43 år fyllda, kände han sig som ett barn på julafton när han väntade på den personliga startsidan, där antalet meddelanden visades.

Hans kropp och ansikte reflekterades av glaset i skärmen. En spenslig man, på gränsen till mager, med jeans och en gråbeige skjorta öppen i halsen. Håret var obestämbart gråbrunt, kortklippt, hans kinder såg insjunkna ut, och påsarna under ögonen vittnade om sömnbrist. De blå ögonen däremot brann av engagemang och vitalitet.

Och han hade hittat henne till sist. Hon glimmade förbi där en kväll för 4 månader sedan, petade honom mitt i hjärteroten och han blev som en målstyrd robot, skulle bara efter henne och fick till sist en direktträff rakt i hennes ammunitionsförråd.

Bara namnet, "Sunny" fick honom att le.

Han sög på stavelserna varje gång han läste det, ljudade "Saannii" och drog med pekfingret över namnet på skärmen, kände nästan värmen från hennes hud. Hon var  33 år, makeup artist men jobbade nu som fotograf, och var singel efter ett uppslitande avsked från en tidigare sambo. Och hon var så exakt, så precis i allt hon sa, tyckte och beskrev. Det var otroligt hur mycket de hunnit med att prata om på nätet, allt ifrån oförrätter i uppväxten, familjehemligheter, första sexerfarenheten, styrkor och svagheter, hur de var som person, vad man tyckte om och uppskattade, och vad man ville med sitt liv, och det var sanslöst hur lika de tänkte i viktiga frågor, nästan som tvillingsjälar. På senare tid hade de dessutom börjat prata om sina sexdrömmar och vad man längtade efter.

Det var precis som om skärmens skyddande hinna inbjöd till att för första gången vara riktigt, riktigt ärlig både mot både sig själv och den man nätdejtade. Och tänk att få lära känna någon inifrån och ut, och inte tvärtom, slippa de där ytligheterna som skymde sikten för den rätta personligheten. Han var så fascinerad över mediets förmåga att fokusera på de inre kvaliteterna, och att man kunde gå upp i en annan människa på det här viset, och han kände sig sanslöst förälskad i sin Sunny, bortom all räddning. Han ångrade att han brett på lite väl mycket när det gällde hans trimmade kropp, det där med jobbet och alla resorna. Men mest gnagde lögnen om Marie-Lousie, den kvinna han hade varit gift med i 15 år. Han hade ju presenterat sig som singel, vilket ju var rätt naturligt då han hade träffat Sunny på en singelsajt.

 Men nu var han helt fokuserad på mötet, mötet med Sunny. Han älskade den här stunden, när han fick gå igenom den senast sparade chatten. Det var ett sätt att komma i stämning, innan han loggade in på sajten.

Han ögnade igenom konversationen, log och nickade på ett par ställen, och kände en stigande upphetsning i kroppen.  

Han läste avslutningen flera gånger, läppjade på orden, längtade till det första mötet redan nu.

Ø       Sunny > 23.45 > säger: Åh älskling, hela jag darrar inför tanken att vi ska mötas, vet inte hur du ska tycka om mig då. Jag får en liten klump i halsen när jag tänker på att du äntligen ska krama mig, tänk bara att få lägga mitt huvud mot ditt bröst och höra ditt hjärta slå, gör mig alldeles matt, Gud vad länge jag har längtat efter det.

Ø       Bogart > 23,45 > säger: Du är så fin Sunny, jag vet att du kommer att vara precis det där jag vill och  längtar efter. (han undrade hur hon skulle se på honom, det kändes nervöst nu, att han inte riktigt skulle hålla för en kroppsbesiktning. Och hon som var makeup-artist, de brukade ju se skitsnygga ut)

Ø       Sunny > 23.48 > säger: Hur har du tänkt att vi ska göra?

Ø       Bogart > 23.49 > säger: Det får bli helgen vi sa, jag är ju nere i Stockholm med jobbet i veckan, så får vi  ordentligt med tid för varandra. Det är många järn i elden jämnt, men den här helgen har jag vikt helt för vårt möte. Jag har redan bokat rum på Sergel Plaza, och tänkte vi kunde träffas vid ringen på Centralen, du vet? 

Ø       Sunny > 23.49 > säger: Det blir bra. Jag kommer ju från Linköping på eftermiddagen, och är framme kl. 18.12. Jag kan knappast fatta det. Vet du, jag har ditt fotografi framför mig just nu, kan inte se mig mätt. Och vill kyssa dig sådär sexigt som vi pratade om senast. Och bara gunga fram och tillbaka på din kropp. Åh, längtar. *blink*

Ø       Bogart > 23.49 > säger: Jag vet min älskling.  Vi har älskat i tanke och skrift så länge nu att jag blir kåt, bara jag tänker på att det ska bli på riktigt nu. (han kände sig lite obekväm, fotot han hade skickat var ju gammalt och han hade nog överdrivit lite med vilken iver han höll sig i trim).  Och du, jag kysser ditt foto god morgon det första jag gör.

Ø       Sunny > 23.52 > säger: Mmmm, och jag vill ha sån där massage du skrev om. Glöm inte att ta med oljan. Kommer nog inte gå upp på nåt dygn eller så * fnitter *

Ø       Bogart > 23.53 > säger: Dom har väl room-service om vi stannar i sängen hela helgen * skratt *_

Ø       Sunny > 23.54 > säger: Jag ska krypa ihop i din armhåla, göra mig liten och bara gulla … efter att vi älskat oss trötta.

Ø       Bogart > 23.54 > säger: Haha, ja gör det. Gillade det där att du alltid sover naken.

Ø       Sunny > 23.56 > säger: Ja, alltid. Varm, våt och villig * blink *

Ø       Bogart > 23.56 > säger: Retis, jag kan knappt vänta till fredag längre. Räknar timmarna..

Ø       Sunny > 23.58 > säger: Du, min sköna starka man, jag måste sova nu om jag ska orka jobba imorgon.

Ø       Bogart > 23.58 > säger: Neeeeij, vill inte. Skojade. Jo, fattar det. Sov gott älskling, dröm om mig vetja.

Ø       Sunny > 23.59 > säger: Lovar. Gör alltid det. Du skulle bara veta vad vi har hunnit med i mina mest perversa drömmar :- )

Ø       Bogart > 23.59 > säger: Längtar.. säger så, god natt då.

Ø       Sunny > 00.01 > säger: Drömmar av guld
* ler *

Ø       Bogart > 00.02 > loggar ut.

Ø       Sunny > 00.02 > loggar ut.


Det var igår det. Nu var det dags igen. Han loggade in, såg att hon redan väntade på honom där i bruset, och gick henne till mötes. De nojsade lite ett tag med varandra, men kom sen överens om de sista detaljerna inför morgondagens extatiska premiärmöte.

Tågresan passerade händelselöst. Han satt försjunken i sina tankar vid ett hörnbord i vagn tre, drog i sig SJ:s äckliga muggkaffe, löste ett korsord lite planlöst, men slog sen ihop tidningen när han fastnade på nåt konstigt ord, och ägnade sig istället åt fria fantasier beträffande helgen. I väskan hade han massageolja, ögonbindel och en rejäl dildo, tänkt som reservplan om han själv skulle få problem med ståndet.

"Jag ska smyga upp bakom henne där vid ringen, slå armarna om hennes smala midja, dra henne intill mig och andas in den där kvinnliga doften, viska nåt fint i örat och bara sjunka in med ansiktet i hennes blonda långa hår" tänkte han. Han såg hennes ansikte framför sig, följde varje linje och njöt av den vackert lagda eyelinern. "Undrar hur hon kysser, vilket håll hon lutar huvudet åt, hoppas det är vänster, och att hennes tunga är sådär len, varm och roterar härligt skönt" fortsatte han sitt tankespår.

Redan i Gävle började han känna sig otålig, tyckte det gamla tåget sniglade sig fram, och att de ständigt tjattrade om sina röda signalfel och klartecken, enkelspår och allt vad fan det nu var.

Äntligen vid  Stockholms Central.

Den bulliga nygamla loggan tronade alldeles ovanför ingången. Han stod och drog i sig den kyliga luften alldeles utanför ingången. Stressade människor omkring sig, ständigt på väg, uppför trappor, ner för trappor, till tåg och från tåg. Och så en och annan knarkare och hemlös, som parkerat sig vid uppgångarna, för sin obligatoriska, och mekaniskt trött framställda fråga "har min herre några småpengar att avvara till en hemlös och arbetslös?"

Klockan sniglade sig fram, och han gick fram och åter utanför Centralens ingång. Avverkade fyra cig på 15 minuter, och sen ett antal  Fisherman´s friend för att klara andedräkten. Han började fundera på om han ändå inte skulle ställa sig där inne på något strategiskt ställe en bit från ringen, tillräckligt långt ifrån för att ha överblick men tillräckligt nära för att kunna betrakta ansikten. Det där fotot hon skickat var ju inte helt tydligt och var på långt håll. Han strosade in genom den tunga dörren, vek av åt vänster och satte sig på den yttersta stolen vid fiket.

Efter åtta minuter kunde han inte hålla sig, utan började likt en rovfågel göra lovar runt ringen. Det var rätt lite folk i hallen nu och bara en handfull människor runt ringen, några stod en stund och gick sen, medan andra kom istället. Han sneglade på klockan, 18.18, konstaterade att det var dags, att hon borde vara framme nu.

Han räknade bort den där familjen med barnvagn, och den unga tjejen med rottweilern, Sunny hade ju ingen hund. Två gubbar stod och hängde över kanten och verkade småprata om nåt, sen var det en medelålders kvinna med grå filthatt och blå täckjacka, och en något yngre blekfet trist typ med trenchcoat och röda gummistövlar, dom gick också bort. Sen började det brännas.

De stod med cirka en meters avstånd. Han kände tungan klistra fast sig vid gommen, och kände sig plötsligt både lite alldaglig och gammal. Båda kvinnorna var ljusa, den ena med lite längre rakt hår och den andra med lite kortare lockigt av mörkare nyans. Båda såg verkligen smala och vättrimmade ut. I profil såg de fräscha och snygga ut, naturliga och iklädda snygga kappor, den ena hade en längre blå duffel, och den andra en svart insvängd kappa. Blå jeans stack ut nedtill och så höga svarta stövlar. Han undrade vem av dem som var Sunny. Försiktigt smög han fram och ställde sig mellan de båda kvinnorna, kände att de båda tittade lite försynt åt hans håll, men han höll blicken riktad neråt mot golvet under ringen, där människor hastade fram till sina tåg.

Så bestämde han sig, vred huvudet åt vänster och fångade kvinnans blick. Hon mötte hans, liksom väntade tyckte han.

"Är det du Sunny?" viskade han.

"Nä" fräste hon, knyckte till med huvudet och tittade åt andra hållet.

"Nitlott, typiskt" tänkte han men samlade snabbt ihop sig åt andra hållet, lite försiktigare nu.

" Hej" log han.

"Hej", log hon lite tveksamt tillbaka.

"Det är jag som är Bogart" fortsatte han.

"Kul. Det gick nåt med honom på teve härom kvällen, Afrika nåt.." sa hon och vred åter huvudet rakt fram, ett tydligt tecken på att konversationen just hade avslutats.

Han blev stående alldeles stilla, förvirrad, fattade ingenting. Mer anade än såg att någon under tiden hade smugit upp vid hans andra sida. Han hörde bara en hes viskning  "hej Bogart".

Han log.

Äntligen.

Tittade ned.

Hans bruna. Och alldeles bredvid .

Ett par röda gummistövlar.

                        @