Kalla vinterljuset spiller in genom dörrspringan
blått och hårt som polaris
söker sig över golvet vill in och
leka
onda
lekar

en ljustsunami forsande genom rummen
sökande efter något att dränka vidrör
allt den passerar och allt förblir
orört

katten plirar från sitt hörn
svansen som en kringla om sig och tassarna
skyddade under kroppen
polarisen reflekterad i saffransgula ögon

hon är bläckblank och oåtkomlig inte alls
som

jag

vänder ryggen till och blundar
känner frostbetten uppefter ryggraden
en kota
i taget



det gör inte så ont att drunkna som de säger
det gör inte så ont



det är bara ett väldigt
ensamt sätt att
försvinna på.