plöstligt stod hon där

precis som vanligt

en människa på tivoli

som alla andra

det var varmt

gassande solsken

långa köer

snart var det vår tur

vi intog våra platser

i slänggungan

min dotter lite längre fram

den andra ungen bredvid mig

det blev en skön åktur

och skorna flög inte iväg

inte heller solglasögonen


men sen när vi skulle

gå på toa upptäcker jag

en brund rand över läppen

värsta pigmentförändringen

och min första tanke var

nu har jag väl fått hudcancer

jag skrubbade och tvättade

med tvål och vatten

men det gick inte bort

det såg helt enkelt ut

som en skugga

eller mustash

över läppen


och jag som är så fåfäng

kan inte visa mig ute osminkad

eller med några kilon för mycket

på kroppen

det blev en stor chock helt enkelt

men jag kunde inte ens gråta

för barnens skull var jag tvungen

att verka hjältemodig, skoja om saken

men innerst inne ville jag bara dö, dö, dö

sjunka bort från jordens yta

och bli lämnad ifred

från allas betraktande blickar

tissel och tassel


det är hon som är skäggiga damen

hon är ute och rör sig bland oss

vanliga dödliga

utan sina kostymer

hon kanske har en helt ledig dag

och går på tivoli med sina barn

som en civil varelse

men mustashen pryder

fortfarande läppen

och injagar skräck

hos de förbipasserande

hos både stora och små


Det som skulle bli en glädjens dag

för barnen förbyttes snart i skräck

och svindel pga min nojja och oro

om jag ändå hade haft med mig

mina valium skulle jag tömt hela

burken tills botten lyste vit och tom

men det hade jag inte så jag fick

gå omkring där på tivolit helt suicid


Sagotåget blev kulmen för äcklet

läskiga dockor som rörde sig mekaniskt

snart stannar vi väl i tunneln och blir

överfallna av den nakne kejsaren

utan kläder hans kalaskula utan kön