Och jag vände mitt
hjärta till att begrunda
och utrannsaka genom
vishet allt vad som
händer under
himmelen; sådant är
ett uselt besvär, som
Gud har givit människors
barn att plåga sig med.
När jag nu såg på allt
vad som händer under
himmelen, se, då var
det allt fåfänglighet
och ett jagande efter
vind.
Pred. 1: 13 - 14



Men när jag så vände mig
till att betrakta alla de verk,
som mina händer hade gjort,
och den möda, som jag hade
nedlagt på dem, se, då var
det allt fåfänglighet och
ett jagande efter vind.
Ja, under solen finnes
intet som kan räknas
för vinning.
Pred. 2: 11


Det som är krokigt
kan icke bliva rakt,
och det som ej finnes
kan ej komma med i
någon räkning.
Pred. 1: 15


Men när jag nu vände mitt
hjärta till att förstå vishet
och till att förstå oförnuft
och dårskap, då insåg jag,
att också detta var jagande
efter vind.
Ty där mycken vishet är,
där är mycken grämelse;
och den som förökar sin
insikt, han förökar sin
plåga.
Pred 1: 17 - 18


När jag alltså vände mig
till att jämföra vishet med
oförnuft och dårskap - ...
då insåg jag, att visheten
väl har samma företräde
framför dårskapen, som
ljuset har framför mörkret:
Den vise har ögon i sitt
huvud, men dåren vandrar
i mörker. Dock märkte jag,
att det går den ene såsom
den andre.
Då sade jag i mitt hjärta:
" Såsom det går dåren, så
skall det ock gå mig; vad
gagn har jag då därav att
jag är former i vishet?"
Och jag sade i mitt hjärta,
att också detta var
fåfänglighet.
Ty den vises minne varar
icke evinnerligen, lika litet
som dårens; i kommande
dagar skall ju alltsammans
vara förgätet. Och måste
icke den vise dö såväl
som dåren?
Och jag blev led vid livet,
ty illa behagade mig, vad
som händer under solen,
eftersom allt är fåfänglighet
och ett jagande efter vind.
Pred. 2: 12- 17