Vad kan en moder göra

än att lägga sin ängslan

sin pulserande oro

i den Osynliges

närvarande

kärleksfulla händer

Där vilar ju redan 

 hennes barn

Dina ljusa skyddsänglar

vakar ständigt

Du själv vet allt

Du beskyddar dem

Din andedräkt

blåser sin livgivande

frid

över deras längtan

över deras sökande

Du blåser mening

in i minsta vrå

i deras törstande liv

Så stryker Du

med varsam hand

ömt

hennes skälvande hjärta

Hon hör som långt bortifrån

ändå helt nära

”Gör dig icke bekymmer”

Och vågorna lägger sig till ro