Det var ju som det bara var. Och aldrig mer något annat.
Det var ju som det bara var. Och aldrig mer något
Om någon som du kunde ersätta min inre hunger till något produktivt.
Alla skärvor som livet utdelar
när andra förblir hela
tvingas tusen bitar att försöka sluta förblödas
om smakens bittra sanning inte lyckades falla på dina läppar
hur fri vore inte jag då
den bana som spinner kring dig, du förblindade alla sinnen i nattens dunkel
när strupen sjöng förvirringens sång
du vet att jag dansar, men enbart för min själs lyckliga kvällar
fotografera dig, tusen ord återstår ändå
Mina ådror som drar livets puls till sin gräns
I känslorna finns berusningens sinnesstämning
När kvällen sade god natt
men önskade oss en god fortsättning på dagen som föddes.
Av hunger letade de drabbade fötterna av skoskav till en franchaise
Stängt
som mina känslor, ha!..
Nu äro jag mer skyddad. (Nej egentligen inte)
En kyss förblev tre.
Natten bäddade ned sig. Åter kom morgondagen.
Nu vaggas alla hemligheter till att aldrig finnas mer än det som var.