Jag ville så desperat gärna visa vägen för honom, underlätta lite. Jag kunde inte bara känna utan mer lukta till mig rädslan. Det som övertygade mig att han var värdig var mer en djup magkänsla. Du vet när man bara känner på sig att något är rätt. Vid sådana tillfällen känns det som om man skulle kunna gå på glödande kol för det man tror på. Man bara vet. Helt enkelt. Det behövs inga förklaringar eller långa grubbelnätter och övertygelse. Det man behöver övertyga först och främst är sitt eget förstånd. Förståndet hindrar reptilhjärnan att agera direkt. Reptilhjärnan behövs då och då. Den fyller sin egen speciellt nödvändiga funktion. Överlevare har den i ett aktivt tillstånd nästan konstant. Överlevare vill vi väl alla egentligen vara.

Hans inre kämpade verkligen för att hitta det som själen behövde. Vad han inte visste eller ännu inte kände var att det fanns inom räckhåll.
Jag kunde inte göra det så lätt för honom, det skulle vara att förråda mig själv och allt det jag står för. Hela min existens är uppbyggd på trovärdighet och godhet. Alla har det inom sig men behöver bara leta lite mer långt inne i sin själs mörka skrymsle. Det är inte ett ställe man vill ner till så ofta. Bara om man vet att det lönar sig till slut bryr man sig om att rota runt där.
Nej, min uppgift var nog mer att ge små söta glimtar av vad som komma skall. Inte för alla emellertid. Du måste ha en saknad och en medvetenhet för vad som inte finns. Annars kan du aldrig längta efter att få äga det.

Mark var advokat på Hegenburgs & kompanjoner Ab. Byrån som var på snabbast uppgång av alla i stan. Med reportage i alla lokala tidningar och den byrån som nyanställt flest under första halvåret. De var starka finansiellt nog att nästa år ge sig ut på aktiemarknaden. Enligt prognoserna hade de redan en lista på potentiella aktieägare som sträckte sig utanför landets gränser. Det hade gått bra och budgeten som var positiv hade inte varit en lyckobudget. Det som var roligt för Hegenburgs var att den var förankrad i väl utredda siffror. Ägarna hade haft vett att förse sig med de bästa revisorerna och marknadens bästa analytiker. Det lönade sig nu och för de anställda innebar det en bonus lön som inte var att förakta. Ryktet spred sig och det var inte för inte som 83 % av alla sista årselever på universitet lade Hegenburgs som första handsval för sitt val av praktikplats. Så fort det lades ut om en nyanställning fick personalavdelningen en överfull ansökningsmapp. Byrån kunde välja och vraka bland de bästa av toppen. Det var allmänt känt inom advokatkretsen att om man fick in en fot på Hegenburgs var det grädde. De som hade turen att få börja visade gärna mer än framfötterna för att visa sig värdiga.


Med Marks tre år i företaget var han högt ansedd och betrodd. Färskingarna från universitetet såg upp till honom och hade inofficiellt gjort honom till deras egen guru. Det talades vitt och brett om Mark och hans speciella egenskaper på puben som hade blivit praktikanternas och de nyanställdas eget vattenhål. De intog inte sällan vin och öl i mängder som inte hade något med vatten att göra. De hade ett andningshål för tankarna och själen. (Medan de ännu hade någon). Vid bordet som var evigt täckt av ett överliggande tak av rök smiddes en del planer. En och en annan kommentar som inte var avsedd för ägarnas öron fälldes.

Sinsemellan hade de en egen rangordning, den var indelad efter betroddhet och hade inget att göra med deras ställning på byrån. Betrodd blev man inom denna krets om man i invigningen av gruppen ”Själarnas bevarare” som de kallade sig, berättade sitt livs största hemlighet utan att vika en tum när det gällde sanningen. Åhörarna glömde nästan bort att dricka medan hemligheten förtäljdes. Ingen fick lust att gå på toa. Endast då kanske för att dölja de brännande tårarna. Vissa berättelser var minst sagt starka i sig och födde bara de en respekt för personen i fråga. Andra hade inte så mycket att komma med. Men det som berättades var högst personligt och sagt i allvarligaste förtroende. Man ingick i en pakt att inte under några omständigheter missbruka detta förtroende. En som tog detta lätt och inte hade den välbehövliga respekten för förtroende och vad det innebar var Jeany. Faktum var att det inte bara var killar i gruppen, tre tjejer hade med eller trots sina kvinnliga sidor blivit accepterade som jämlika och värdiga medlemmar.

Med Marks mänskliga sätt var det i och för sig inte konstigt att han hade fått statusen som personlig guru och gud. Han visste inte om det själv, hans godhet och välvilja att hjälpa gjorde att han inte tänkte på att höja sitt ego till den graden. Han var nöjd bara han kunde känna att han kunde tillföra något till en undrande och vilsen själ, det var hans drivmedel och det räckte en bit på vägen för Mark.
Bara det att han var en advokat på den äldsta och mest respekterade byrån gav han ett visst guldläge. Att han sedan hade förmåga att visa både empati och sympati var något ovanligt. Speciellt om man tänker på att han var både man och advokat.
Detta faktum hade naturligtvis inte gått obemärkt förbi den kvinnliga delen av Hegenburgs anställda. Trots att han var gift tänkte större merparten av den kvinnliga delen av Hegenburgs på Mark som ett nästan lovligt byte. Det kunde väl inte skada att i alla försöka och därmed använda hela sin kvinnliga list. Kanske kunde man väcka ett intresse hos Mark.

Speciellt känslig och törstig efter sympati var Siri. En 28-årig kvinna som inte var medveten om sin egen potentiell. De kläder hon bar var klassiska och hade någorlunda kvinnliga former men på Siri satt de syndigt gjutna efter hennes kurvor som hon inte ens visste att hon hade. Midjan var väl markerad och följde mjukt ner till stjärtens välfyllda höjning. Lagom mjuka och rundade lår avslutades av slanka vader. Retfullt dansade brösten under vad som än bars över dem. Knapparna i blusen öppnade sig precis så mycket att det som fanns under gläntade fram. Lagom retfullt för att det manliga sinnet skulle väckas till liv. I alla tider har det varit så att det som syns är inte det som väcker lust. Det som döljs lite lagom väcker en helt annan nyfikenhet och lust. Man lockas till att fundera över vad som kanske finns där under. Siri var helt omedveten om detta och hade ingen susning om vad det var hon väckte till liv hos den manliga befolkningen. Delar av den kvinnliga också för den delen. Som kvinna var hon en av dem som kunde sätta upp håret på morgonen när hon skulle tvätta ansiktet och sedan glömma bort att göra vid det. Följden blev att hon gick till jobbet på det viset. Hennes arbetskamrater trodde att hon hade spenderat lång tid framför spegeln för att få håret att se just så busigt och löst, sexigt uppsatt.

Förhoppningen bland den kvinnliga merparten var att få Mark att upptäcka någon annan än sin fru. Han var henne irriterande trogen och verkade helt oberörd inför alla inviter från damerna. Stackaren förstod inte ens att det var sexuella inviter utan tolkade de flesta framstötar som vänliga gester i all välmening. Enbart gjorda för att så grunden till en sund vänskap. Vänskap och förtroende var Marks område. Det faktum att Siri struttade omkring och utstrålade helt omedvetet det som alla gjorde sitt bästa för att försöka uppnå, gjorde bara tjejerna mer fientligt inställda till Siri.

De var övertygade om att hon medvetet gjorde vad hon kunde för att snärja Mark. Kvinnlig intuition är något märkligt, även de mest goda har någonstans ett uppdämt behov att synas och då säger deras system till dem att skyffla undan alla möjliga hot för deras mål. Målet var Mark och hotet var söta lilla Siri. Enkelt och elakt. Men detta kunde inte göras på ett sätt som blev för uppenbart. Nej, det måste trixas och luras, man vill ju inte framstå som en Bitch. Håll dina vänner nära dig och dina fiender ännu närmare.

Naiv som Siri var tog hon sina arbetskamraters falska inställsamhet för äkta och trodde att de verkligen menade allt de sa. Det fanns en osynlig klädeskod som följdes till punkt och pricka. Det var upp till var och en att lösa denna kod och följa reglerna. Men oskrivna regler är inte alltid så lätta att följa. Hette man Siri och var den naiva kvinnans mest representativa varelse var det dömt att inte lyckas. Överallt finns det människor som lever på andras svagheter för att mata sin egen egentliga djupt begravda skräck. De älskar tillfälligheter att kunna fälla hårda kommentarer för att riktigt skada sina offer. De har ofta utsett ett eller om de är riktigt skickliga flera offer. Deras livsuppgift tycks vara att invänta dessa tillfällen. De som har blivit specialister ut i fingerspetsarna nöjer sig inte med att vänta på tillfällen, de skapar dem själv. Med sådan precision att man blir häpen. Hade de bara lagt ner lika mycket energi i sitt jobb som på att begrava sin egen svaghet hade de varit både delägare och chef för länge sen.

Tyvärr finns det en sådan människa på alla arbetsplatser och Hegenburgs & kompanjoner Ab var inget undantag från den regeln. Synd bara om Siri att specialisten här hade haft gott om tid på sig att utveckla och förfina sin egenhet. Hon personifierades av Irene, en 40-årig kvinna som hade kunnat se bättre dagar. Hennes motto var att inget inte kan fixas med lite smink eller mycket för den delen. Det som inte Helena Rubenstein kunde klara av fick överlåtas till plastikkirurgins under. Att lägga sig under kniven var inget hinder vare sig för samvetet eller för själen. Samvete var det inte så mycket med, det behövdes inte ens tillfrågas. Varför skulle man besvära sig med något så tidskrävande som ett samvete? Irene hade för övrigt sen unga år inte tyckt att hon behövde något samvete och det kunde diskuteras om hon hade mycket av en själ. Hon hade för länge sen gjort en tidskrävande överläggning med sig själv om hur hon kunde på bästa sätt gömma ”det hemska”. Glömma och gömma. Det man inte kunde göra något åt och bara kände äckel och skam över kunde inte skadas av att försvinna längst ner i själen. ”Det hemska” kallade hon händelsen och den djäveln kom i hennes drömmar varenda svettiga natt. Insomningstabletterna hade för länge sen fått en egen plats i medicinskåpet. Kroppen och sinnet hade nästan blivit så vana vid tabletterna att det mot läkarens vetskap nu intogs dubbel dos.

I alla fall lät tabletterna henne sova några timmar innan drömmarna tog överhand och blev så kraftiga i sin övertygelse att inte någon medicin i världen kunde hjälpa. Hon vaknade ofta av sitt eget skrik och att gråta under sömnen var nu mer en regel än ett undantag. Dagen började med kaffe och cigaretter. Det som var jobbigt och tragiskt var att Irenes dag började ungefär tre timmar innan hon egentligen skulle gå upp. När väckarklockan ringde vid sjutiden var hon redan inne på sin tredje kopp kaffe och sin femtonde förbannelse över ”det hemska”. Att hon levde och andades och nästan mänskligt fungerade hade hon förbannat så många gånger att det var tråkigt nu. För att Irene skulle må något så när normalt måste hon ha något att aktivera sig med. Tråkiga saker orkade hon inte hålla på med, det måste vara intressant och förödande för någon annan. Sitt eget förödande hade hon haft i mängder. Hon tyckte att det räckte och att det var någon annans tur nu. Det kändes lite bedövande och äckligt skönt. På något sjukt sätt blev hon nöjd när hon hade lagt upp en bra plan. Utarbetat och följt den, skapat tillfälle och på precis rätt ställe fällt den mest svidande kommentaren. Inom detta område hade hon blivit en specialist och det var inte tråkigt.

Absolut inte tråkigt alls. Det räckte för Irene och blev över. Platserna måste väljas så att det inte bara är mest folk där. Det ska vara precis rätta människorna som ska höra för att det ska bli så jobbigt som möjligt för offert. Att välja ut offer är en lustfylld del i sig, det görs inte i en handvändning. Helst så naiva som möjligt. De får gärna vara oskyldiga och rena. Att de inte har en smutsig tanke gör det bara bättre. Hon sjöng högt och ljudligt för sig själv i duschen.

- ” They will never know what hit them”.
- Come on baby, you will always remember my name.
- I can even come and sing it to you in your dreams.
- La la la la la life is shit, but it´s mine.
- Hhmm la la la, sorry but it will only be nightmares.
- Why should you have it any different?
- La la la la life is shit. It can also be yours.

- Fan vad jag är duktig på att skriva sångtexter. Nej, nu måste jag sticka iväg på jobb.

Irene tyckte att det var skönt att prata med sig själv. Befriande att höra sin egen röst och det blev lite som en puff för dagen. Ny dag och nya erövringar. Hon hummade till David Bowies ”China Girl” medan hon körde till byrån. Vissa dagar var det perfekt med exempelvis ” Sting” eller ”Rod Stewart” på hög volym, hon kunde texterna utantill och tillät sig själv att bli nostalgisk. När färden på en halvtimme började nå sitt slut satte hon på radion och lyssnade lite på dagens hits. När hon körde in på byråns privata parkering hade hon motivering nog att ta sig igenom även denna dag. Det som emellertid motiverar dig och mig är inte nödvändigtvis samma sak som för Irene.

- Morning Mark älskling. Ser bra ut som vanligt raring, har du fått godis i helgen? Annars är det bara att snubbla in på mitt kontor.
- God morning Irene. Tack, godis får jag hela tiden vet du. På hemmaplan, om du förstår vad jag menar. Tack annars för vänligheten.

Typiskt att han måste svara på samma sätt hela tiden. Förvåna mig en dag, tänkte Irene. Fan också vad han ser bra ut. Hon mumlade för sig själv och gick så snabbt att hon trampade snett med sina 1000 kronors pumps. Hon vacklade till och trillade rakt i armarna på Jeany som kom gående runt hörnet om möjligt ännu snabbare.

-Nämen, ingen lycka denna gången heller Fru Nealy?
- Hmpf, du sötnos, den mannen har sin skalle hemma. Ja, allt annars också för den delen. Men vi ska nog få han på andra tankar. Har du gjort färdig mappen om lotus fallet?
- Ja fru Nealy, den mailade jag till dig för en halv timme sedan.
- Jaså, vissa är arbetsnarkomaner. Bra, jag ska komma ihåg dig när vi har styrelsemöte nästa vecka.
- Tack, jag har beställt tid till dig för manikyr klockan 16:00. Lunchen har bokats på O´de till klockan 12:30.
- Jaha, där ser man. Vem har bokat den lunchen kära du? Irene tänkte febrilt men kunde ej komma ihåg något lunchmöte som var bestämt sedan innan.
- Jag vet inte Fru Nealy, av en hemlig beundrare kanske?


- Ha, det skulle ju vara det som fattades. Då är mitt liv komplett.
- Snälla Fru Nealy, du berättar väl alla detaljer sen om lunchmötet?
- Javisst, du ska få alla smaskiga detaljer. Hej så länge.

Irene skyndade in på sitt rum. Hon kastade sig välfullt ner i skinnstolen och sträckte ut sina nyrakade och lena ben rakt över papper och mappar. Hon tog av hårbandet och skakade förnöjt på håret. Lukten av dyrt schampo och spray stod som ett moln runt henne. Hon skrattade högt och drog sina armar över huvudet och sträckte på sig. Hmmm. Detta skulle bli intressant. Hon kunde inte vänta till klockan skulle bli 12:30. Hon ringde till O´de och frågade Lee som var förste hovmästare vem som hade bokat lunchmötet. Han sade att han hade fått stränga order om att inte avslöja den som hade bokat. Ja, och en viss summa pengar förstås.

O´de var innestället med modern, sober inredning. Väggarna var svarta med silverljusstakar på väggarna. Rökelse och fontäner fanns på olika ställen runt om i lokalen. Runt fontänerna fanns det runda små soffor och en mycket uppmärksam kypare följde din minsta vink. Ett mycket retro ställe med sittkuddar på golvet och upphöjda granitskivor som bord. De var utskurna i mitten där det fanns en grill installerad. Kyparen tillagade måltiden direkt framför gästen. På brickor som speciella ”Odeér” bar fram fick man välja mellan färskt kött eller fisk. ”Odeér” var unga och vältränade tjejer som hade rykte om sig att inte bara bära på brickor. Rykten gick att de gjorde mycket mer än så men ingen hade mycket mer information än så. O´de var fyllt av mystik och att äta lunch här gjorde att man automatiskt fick flytta upp till en högre mystisk klass. Irene var stamgäst och hade vip-kort och då säger det inte lite om hennes status. Många pengar hade hon satsat för att kunna komma dit hon var idag. Hela hennes image var noga planerad och uträknad in i minsta detalj. Detta var stället för att fraternisera och skaffa sig nya bekantskaper. Samtidigt som man filade på de gamla bekantskaperna och höll de vid liv. Det var A och O att ha bra kontakter och hela tiden från båda sidor fiskades det efter nya och kanske ännu bättre kontakter. Alla var medvetna om spelet. Att utnyttja och bli lagom utnyttjad hade blivit till en konstart. Irene skulle ha varit ordförande om det hade funnits en konstgrupp som hette ”att utnyttja”.

Siri hade varit otaliga gånger på O´de och aldrig hade hon betalat en krona. Männen som bjöd henne hade det mycket bra när de satt mitt emot Siri på sittkuddarna. Det var omöjligt att sitta utan att någon del syntes mer än den skulle. Intelligenskvoten var på topp på Siri och hennes oskuldsfulla sätt i kombination med hennes fysiska potentiell gjorde att hon var eftertraktad bland advokaternas toppskick. De utnyttjade hennes intelligens och smickrade henne för att hon inte skulle märka att hon blev utnyttjad. Många var de mål där Siri hade haft mer än ett avgörande ord med. Hennes namn nämndes inte såklart och i gengäld fick Siri det som hon så väl behövde. Närhet och bekräftelse på det hon trodde att hon saknade