Jag drömde om ett fjärran vidsträckt land
där gränser ebbat ut i svallad strand.
Det var paradiset med sitt orörda sköte
som bjöd mig in till jungfruligt möte.

Där är försonligt som ett fordomt eden
fritt från konflikter, svält och oros skeden.
Det finns ingen plats för högmodets principer
som eljest berusar med sina lömska inviter.

Där fick jag lära det frimodigas språk
som musikern ledigt spelar med sitt stråk.
Allt är noggrant ordnat för alla varelser
som ovetande lever om onda makters villfarelser.

Och vinden som med fredens fanfar meddelar
Om bevarandet av de fyra elementens fördelar.
Och den harmoni som minner om försoning
Om det bedårande vackra i paradisets ordning.

Sen vaknade jag ur drömmen och tänkte;
Vart tog gåvan vägen som du skänkte?
Varför kommer du i drömmen om natten
som för den törstandes längtan efter vatten?

Först senare förstod jag vad du menade
med det du uppvisat som allting förenade.
Det krävs inte mycket för att förstå
hur allt sammanhänger om det får bestå.