saffranshänder
magnolian
kärleksträdet
viskar
vindruvornas djupa
indigoblå
är till dig havs vandrare
vilande i klippornas saltstänk
där
under vinrankans
lianer
möts
dammens
vattenblänken
skrudar en kvinnas
hals
smycke av klara
där
kupar du
dina vackra starka händer
runt mitt ansikte
jag vet
att jag för dig
är
månkvinnan
molnen skingras
i det vinden förtäljer skymning
jag tänder elden
i mina händer
bergens skymnings
blå
väcker lommens
ringar
svarar dimman
vilken lyfts av
öar
flamingofjädrar
målar gryning
sömnen
viker ut vingar
rör vid
tinningarnas
silverklangspuls
kan
din hud se
detta
molnbergen
reser vida
bär saffransmånen
i händer
sinande var hon ej
hon släpper ut
silverbäckens linjer
pärlugglor samlas
i ringen
molnbergen tonar in
i ekrarnas djup
med tindrande ögon
såg
nattliljan
in i
träddungen
sluten runt vattenbrynet
detta vackra bryne
stenhjulet i hans hand
vilket slipar oklarheter rena
ja
denna syn så vacker
mötte nattliljans tindrande ögon
saffransmånen
syntes sprida lugn
in i vindarnas hamn
månmoder
skrudad i saffransguld
minns krokusdalens bägare
bjudande bisångens svarsmöten
saffransmånen fattar ömt
nattliljans händer
varför
nattlilja
tåras dina ögon
i åsynen av denna skönhet
dessa tårar är
skymnings är
gryningsdagg
jag såg det de
kallar
norrsken
så vackert
i rörelse
det var icke sken det var tonåkallan
en kvinna
satt på ett vida molnfält
skenet var
harpans
strängar
hon besjöng
besjunger det kärlek är
målade knoppen i
kronbladsfärger
hur denna öppnades
detta är
förälskelsens skål
se
hur de bjuder varandra
hon målar bladens
vissnande
detta är
kärlekens skål
se
hur de
svarar varandra
förälskelsens fjärilsdans
kysser vårblommen
vidavaken
gryningsyster
bladen släpper kronfästet
är detta svepeblad
svepskäl
är detta
rötterna
ja
de gräver sig djupare
flätar samman
flätas samman
jorden
stjärnjorden ställer
frågesvar
kan ni delas
vad
vad viskar er doften
kan ni
intala er att ni ej behöver varandra