MARULKEN.


Ulken liknar ingen fiskart annan;
ligger still på bottnen, bidar byten,
lockar med sitt agn på spröt i pannan.
Renons är ulkens min på allt gemyt den.

Ulken väntar mordiskt på sitt rov
av spätta, mört och torsk ty omätbart
och omättbart är ulkens matbehov.
Ja, ulken hittar alltid något ätbart.


R.T. 3/9 00

MURENAN.



En sällsam aktör på den marina arenan
är den glupska och farligt bitska murenan.
Dess vetenskapliga namn är Muraena Helena,
dess giftiga käkar är verkligen icke klena.

Fruktad av fiskare är dess plågsamma bett
som prompt bör behandlas av läkare på lasarett,
ty en blodförgiftning sprider sig väldigt snabbt
och överlever en längre tid gör man knappt.

Dock är murenan självskriven drottning bland ålar
och må hennes tänder väl vara så vassa som nålar -
likväl förblir hon en havsdjupens Sköna Helena.
Den liknelsen tecknar förträffligt vår gröna murena.




R.T. 15/9 00


PIRAYAN.


Rovfiskar lömska - pirayas - finns i Paraguayas
floder, men även till andra floder kan fisken vandra.
De är alltså ej unika, tvärtom - förekomstrika.
Fisken är iakttagen i många av vattendragen.

Pirayan jagar i flock, hungrig som vargar i skock,
den hör till fisksläktet karp, dess bitförmåga är skarp.
Pirayan simmar i stim, i stim sker pirayans sim
den äter köttet och fettet, ratar endast skelettet

En flod vid namn Pilcomayo är en välkänd pirayå
att simma i denna flod, visar dumdristighet mer än mod.
ty snabbt blir man fragmenterad fiskmat, ja helt färserad.

Portionerad och skeletterad samt vitpolerad
sjunker man sakta till botten och blir ett av nytillskotten
i flodens benrangelsamling. Men man dör ung - ej som gamling.


R.T. 29/10 00


PIRÅLEN.

Pirålen är ett av världshavens många mirakler;
munnen kantas av sex eller fyra tentakler.
Tänder har den på tungan. I motsats till karpen
saknar den käkar och kan inte bita på skarpen.

Däremot suger den fast sig vid sidan på bytet
sedan den simmat ifatt det och fångat i flytet.
Gnager med tungan en öppning och tränger sig in i
kroppen på bytet som pirålen äter sig stinn i.

Fiskare finner ibland, då de dragit upp näten,
skinn av en fisk som av pirål är fången och äten.
Dock är det alls icke tomt, ty där inne piraten,
pirålen, dåsar belåtet. Den sover på maten.

En sak som framstår som märklig är slemproduktionen:
huden har rikligt med körtlar med just den missionen.
Pirålens blodomlopp är även det värt begrundan:
antalet hjärtan är sex! - till vår stora förundran.

R.T. 6/3 01