inåtvänd frigjordhet
en droppe av svett, avrundat
rinner den stängd längs en kapsel
landar på marken och breder sig
över ett växande evigt rapsfält
på gul frihet seglar han, trots allt

öppen

hon ska möta sin nye make
cyanid i en kopp i
hans anletes svett

förklädd likgiltighet
inför hennes respiration
två olikfärgade koppar med
dunkelt kaffe

hennes fortfarande levda tid
ryms i ett litet rum
på hotellet med sin andra riktiga hälft
drog hon igen bara halva morgonrocken
vintern var aldrig så varm som igår
hon minns, precis innan hjärtat
fördolt av hotellets gardin
spricker upp död i återfödelse