Många år sen jag vandrade bort
Trodde min resa skulle bli kort
Men åren gick, över slätter och berg,
under skyar så svarta, saknade färg
I bergen jag vandrat där klipporna bor,
fötterna skavdes, händerna så illa for
Under stekande sol gled öknen förbi
I veckor och månader jag brändes in´i
Jag reste så länge, glömde mitt hem
Tur var väl det, jag hade min rem
Min mor hade knutit en rem i min bak
En rem utav gummi, en ovärdelig sak
Längtan växte, för varje år som blev mitt
Så släppte jag taget, min rem gjorde sitt
Nu är jag tillbaks till början av färden
Mycket mer är mitt hem än resten av världen
Jag sätter mig ner, upplåter min stämma:
Äntligen! Äntligen........Äntligen hemma!