ett av hennes favoritljud
var när regnet träffade fönsterrutan,
där hon satt vid det svagt upplysta köksbordet
med sina frusna händer om en rykande varm tekopp.

det var något magiskt
med att bara sitta där
och lyssna på de smattrande dropparna,
som slog hårdare och hårdare mot glaset.

hon kunde sitta där i timmar,
dricka kopp efter kopp med te
och bara känna hur enkelt allt var.

hon hade äntligen förstått att det var regnet som föll,
inte hon
och hon kunde njuta av det fallande vårregnet.

det var trots allt vackert.