ligger

och stirrar

i taket

in i det

genom det

bortom det

tills taket inte syns nån mer



stilla

så stilla

fingrar

till tår

blicken stilla

tills kroppen inte känns nån mer



tomt

så tomt

ett vitt blankt ark

ett vakuum av ord

ingenting alls

tills tanken inte finns nån mer



då är jag fri,

i dalande dvala,

total apati