Idag gick jag till kyrkan.
För att tända två ljus…
…För oss. För dig, och mig.
För det som komma skall.
För det vi går igenom.
För det vi kommer gå igenom.
För det vi hade.
För det vi har.
För Dig, och mig.
För att jag är en medmänniska.
För att jag är Din medmänniska.
För att jag inte vill dig något ont.
För att jag inte hatar dig.
För att jag aldrig kommer hata dig
trots att du sa "Du kommer förbanna mig.".
För jag är bättre än så.
Kommer aldrig att hata dig.
Trots att du har utnyttjat mig.
Sårat mig. Lämnat mig i ovisshet.
Plågat mig. Halvt och halvt dödat mig.
Så kommer jag aldrig att göra samma sak…
… Emot dig.
Trots att du går runt och glänser.
Glänser i tron, om att jag är hatisk.
Att jag är avundsjuk.
Finns inte en chans att jag är avundsjuk eller hatisk.
Inte någonstans. Inte under någon kategori.

Trots allt detta. Så tände jag ljuset.
Skrev dina initialer på ljuset. Bad en bön.
Bad en bön för dig. För att jag är stark.
Jag bad att din väg skulle gå dig till mötes.
Att du inte tar ditt liv.
Att du slutar röka. Slutar supa.
Att du öppnar ögonen.
Att din kommande resa genom livet går bra.
Att du kan få styrka så du klarar dig.
För så som du en gång sa till mig:

Det är svårt att glömma någon, som gett en så mycket
... att komma ihåg.
Och du kommer minnas mig bra jävla länge.

Men jag ger dig en chans. Din sista chans.
Att göra rätt för dig, och mig.
Jag kommer inte tillbaka till dig.
Men jag kommer visa vördnad.
Jag kommer visa dig respekt.
Jag kommer vara en medmänniska.
Men framför allt:
Jag kommer lägga ner stridsyxan.
För jag är stark nog att lägga ner yxan.
Och det kommer jag göra.

Men jag förlåter dig inte
... För det du har gjort emot mig.
Jag förlåter dig inte
... För mitt eget bästa!

Så, med all respekt.

Lycka till i livet.
Må din väg gå dig till mötes.
…
…
…

Som man bäddar, får man ligga.
Hoppas jag får ligga bra!