Jag tror jag levt inom gränser
Så fullt och totalt
Bland en skock referenser
Har jag tuggat och svalt

Är jag på väg emot döden
Sedan fyrtio år
Har jag falnat i glöden
Brann jag mera igår

Plötsligt känns allting bråttom
Som att lösa en knut
Det jag nyss hade gott om
Börjar tveklöst ta slut

Jag vill ju se solen skina
Jag vill ju smeka ditt bröst
Va en glöd för de mina
Vara klokhetens röst

Men jag blev bara dåren
Som råkat få detta liv
Som halkat fram genom åren
På ett vagt direktiv

Höstens löv är så gula
Det sägs att allt har sin tid
Trots mitt trasiga fula
Bär min själ en likvid

Jag tar ansvar för många
Så gott som jag kan
Det finns en ära att fånga
För var rättrådig man

Det lär va ensamt på toppen
Men också här längst ner
Det riktigt skriker i kroppen
Hur ska jag orka mer

Jag vill ju hålla min penna
I detta obundna grepp
Utan att ge mig tillkänna
Ändå kapten på mitt skepp

Jag ska älska min kvinna
Tills jag tömt allt mitt krut
Jag tänker fortsätta brinna
Tills min veke tar slut