Led mig framåt
Se mig i ögonen när jag börjar vackla
Tro på mig om jag ramlar

Jag behöver ingen stig
Jag följer dig vart du än leder mig
Likt en blind låter jag dig visa vart jag ska sätta fötterna

Det dova låter oss inte samtala
Vi låter våra andra sinnen sköta konversationen
Vi behöver inga ord för att förstå varandra

Väsande stryker vinden genom dom vissnande buskagen
Du och jag är dom enda som står rakryggade fortfarande
Allt håller på att faller samman, okontrollerbart
Fast jag räds inte, så länge du ser mig i ögonen

Frågan är inte om, frågan är när det ska ske
Tills den dagen fortsätter jag vandra

Ensamhetens snåriga stig leder mig i alla fall framåt