augusti, september, oktober, november.
månaderna flyter in i varandra,
kalendern är ständigt fullbokad.
det är möten, läxor och saker som måste fixas,
vänner att höra av sig till
och ännu fler måsten.

jag irrar omkring, dag som natt,
för att hinna med allt.
jag kör ibland över mig själv,
struntar i vad kroppen säger till mig
och stressar vidare.
man kan tycka vad man vill om det.

på något sätt trivs jag ändå
med att ha många bollar i luften samtidigt.
jag får känna mig duktig, behövd
och ibland tillfreds med vad jag åstadkommer.

men någonstans mitt i allt detta
växer en rädsla fram.
att ständigt "vara duktig" tar på krafterna
och någon gång kommer orken ta slut.

när det händer
är jag rädd för att kraschlanda,
dunsa rätt in i den berömda väggen
och bryta ihop totalt.

jag vill inte att det ska hända,
men vet inte hur jag drar ner på tempot.

hjälp, hur gör man?