det finns snart inte
en enda sak
som blir rätt

eller en enda sak
jag kommer ihåg
Vad är livet då värt

Att inte leva färdigt
inte fullt ut
sträcka linan
njuta av höjdskräcken

eller trampa på njutningens
pedal utan minsta visdom
bränna alla ändar
tills bara stoft blir kvar

så många stigar
så många hissar
där valet ofta
inte alls finns med
i det stora hela

bara blir
av en händelse
som man inte ens
minns

Kanske är det just därför
det som givit mycket
som handlar om ord
om känslor
och att känna glädjen
av att kunna pricka in
dessa med bokstäver
som denna glädje
bara växer, kryddar

eftersom den är det sista
som lämnar en
när allt annat
tagit slut

därför som det kreativa
sinnet blir ännu mer
väsentligt

för att fylla på
med någon form
av livskraft
där den sinat
så totalt

min livboj
i det till synes
intagande mörkret