Svart sot på min fotnot,
dragen över skogsmörk rot.
Ner i det djupaste höstmörkret
dyker jag och fångar ord utan vett.
Där finns den enda källan som är ren,
den jag bara kommer åt,
när timmen är sen.
Det är dags att sova och ta farväl
inne i djupet vilar min själ.