Jag har slutat bry mig. Jag känner det i hela mig. Orkar inte engagera mig mer. Hur ska man orka när man är så bränd överallt att fötterna mest liknar kol. Det levande jaget som har så mycket att ge börjar sakta dö. Och det värsta är nog att jag inte ens orkar bry mig i det. Jag sörjer inte. Då har något gått fel. Riktigt fel. Jag har gett upp. En gammal själ i en rätt ung kropp. Så känns det just nu. Och jag kan bara önska att jag hittar ur mörkret och börjar bry mig igen. Men ärligt talat så bryr jag mig inte i den önskan nu heller. För sömnen är så skön. Och lugnet är så bra. Kanske slutar även jag leva på kärlek nu.