Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Koltrasten


Hon andas ojämnt min mor

Koltrasten utanför fönstret

Långsam blockflöjtssång

Nästa andetag uteblir

Jag är ensam i rummet




Fri vers av axveronika
Läst 342 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2013-10-31 23:07



Bookmark and Share

  petter rost
En sådan stund du aldrig lämnar bakom dej. Du skriver smärtsamt vackra ord.
2014-01-19

  Heikki Hellman
Jag blev ordlös. Finkänsligt beskriven bortgång.
2014-01-19

  RitaBrunner
Berörande, talande rader!
Trots döden fortsätter livet...
2013-12-18

  Jaseph
Koltrasten som sjunger blir en budbärare.

En stark text, inte minst genom att vara så avskalad: Fem rader som berör.
2013-11-08

  dubbelve
Åh. Ont i hjärtat av att läsa detta. Vackert formulerat
2013-11-02

    ej medlem längre
Det kanske inte är en tröst men detta är en oerhört känslig och fin dikt om bortgång.


2013-11-01

  queenia
..... som ett streck, långdraget.

ännu ett liv går vidare...

kram
2013-10-31
  > Nästa text
< Föregående

axveronika
axveronika