Säkert undrar du sökerskan,

vad som fallit ur den här gången

eller vem som trillat in.

Men hövligheten tvingar mig

att tiga kring sådana detaljer ~

endast sparvarna må veta

dessa ting, väl förborgade.

Ja, djävulen slingrar sig

otäckt grann  i sin skrud

~ för att nå oss, denna tid

då tårarna frusit till is.

Mjälten hinner multna,

och innan du når fram

min kära, lär jag ha dränkt

mitt  hjärta hundra gånger ~

~ för kärleken, i tomma blickar

och leende kroppar, har ej längre

något pris. Dyrköpta ja,

med blodet som segrat!

Nej, min kära sökerska

vänd åter,  om till den plats

du lämnade och se mig

inte längre som prisgiven.

.. fri som sparven,  jag flyger iväg!