liljan
den med den vackra
välvda pannan

med bron
snidad

kommen ur vackerhänder

vänder ansikte
in i regn


silvermoln
skrider
genom skogens täckta
mossa
strålar
stigar

korgar vidgas
fingrar silar regn
och regnet det mjuka
knackar lätt på
kolibrins vingtak


mina händer är mina ögon
mina ögon är min hud

liljan
sträcker
kalken till

så läkes de givna dig


i natten sjunker solen in i kristallberg
vindar är mantlars godhet
kysser en liljekalk


bladen spricker


glasmosaiker
är lagda

klipphängen


mina ögon blöder
mina händer är min hud


det svävar en örn
in över berget med det vita håret


viskar
begynnelsestrofen