Att trycka öronproppar så långt in att det gör ont
Fullkomligheterna ringer när jag står i duschen
de har försovit sig i kroppens landskap.
De har fastnat i vecken och misstagits för navelludd
virvlat ner i blåfärgade offentliga toaletter
tillsammans med maten vi inte var värda.
Inte värda förrän syran frätte oss till gjutna gjutna
formar
gjutna
trefalt i obevekligt plexiglas.
Ingen ska få skrapa eller skada mig.
Jag har skydd i alla väderstreck - skottsäker sarg,tro mig - jag kan att finta bort det mesta.
Vet inte att röra sig utanför mallar.
I vår bur av perfekta tankar är det bara en att se
speglas trefalt i obevekligt plexiglas.
När gled allt annat bort och blev kulisser
hur blev jag rynklös och bar
i joggingspåret med 43 kalorier kvar?
Vi har skrubbat undan kanter och jämnat ut
olikheter av fullkomligheten.
Vi kanske slumrade till någon kväll framför tvn
livets alla böcker gled ur våra slappa händer.