får jag lov
trädet
kristallträdet
kallar mig
in i ädelstensmarker
och jag sluter mina ögon
in i drömorden
andas in vildblomstren i skuggornas hand
doften av kryddnejlika stiger in
kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad
nattblad
är lagda runt
natt
släpper kronblad
i skålens rundelöga
hon lade dem så
i cirkel
drömfjäder vilar lätt
i fingergrepp
midnattsdroppe
sänker sig inom
hon skriver orden
ett ord i varje blad
vid det sista vilket är det första
vilket är det sista vid det första
stannar hon
skriver du
helhet
hon är i mitten
näri kronan slutes
i
knopp
kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad
i eldskålar andas lågor hon lagt i dem
milda skimrande rör dessa vid skuggorna
vilka håller henne sällskap
i en tystnad vilken räcker henne handen
viskar helt stilla
får jag lov
de svävar i mjuka rörelser
till tonerna
tysttonerna
hennes ögon är slutna
ändå
tindrar dessa
genom vingarna
ögonvingarna
pannan lutar hon mot förandes axel
andas in doften
av kyndel
av kummin
av kanel
kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad
hon rör vid lyrans strängar
tonerna strömmar
strömmar
löser upp fönstren
fönstren är flödande vattenfall
fyller hennes fingrar
tonerna strömmar
strömmar
löser upp fönstren
löser upp tidsspannen
tonen vänder sitt ansikte till henne
så är
denna
tid
den tid vilken bands
av oförstånd
så är
denna tid
rummen gjordes till bindande av denna tid
denna tid är likt mig
innan du lyfter lyran till din famn
ditt knä
ditt bröst
dina fingrar rör vid strängarna
fri tonar jag
löser upp rutan
det rumsbegränsande
så är tiden vilken är
tid samt icketid
är den vackra tidsdroppen
tonen svävar
kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad
det är sant
viskar trädet
det är sant löven är ej synliga i höstmantel
i vinterängsmantel
bladen är ej synliga
så andas trädet vilket står invid henne
stammen är grov
grenar rötter är vida
bladen
löven susar
vi jämför ej varandra
kastar ej sneda blickar
vi är bladen
löven
vilka är
skålarna
vilka tar emot
andas in
andas ut
så är den skapande tiden
så är tonens rörelse
rörd